Det första du ska avgöra är vad du kan ansluta med. Har du en platt-tv, lcd, plasma eller projektor ska du försöka ansluta med vga, dvi eller hdmi för att få den upplösning, skärpa och kvalitet både dator och skärm är kapabel till. Men nästan undantagslöst med en tjock-tv är det den gamla scartkontakten som måste användas.
Ljud från Macen måste du dra separat från hörlursuttaget eller linjeutgången då ljudet inte överförs i bildkablarna.
Olika Macar har olika anslutningar och nästan alla av dem, förutom Powerbook G4 15- och 17-tum, kräver en adapter från Apple som kostar 200 kronor i butik. Kontakterna är som följer:
l Dvi-i
Den traditionella dvi-kontakten sitter på Mac Mini, Macbook Pro, MacPro, samt Powermac G5. Dvi-kontakten har varit med i rätt många år och finns därför på flera Macar och separata grafikkort men det är endast på Macarna ovan som de fungerar med adaptrar för video.
l Mini-dviMini-dvi sitter på Macbook, iMac med Intel-processor samt Powerbook 12-tum. Den har samma funktion som den vanliga dvi-kontakten men är kompaktare. Adaptern du ska köpa för anslutning till tjock-tv: Mini DVI-till-video-adapter, artikelnummer M9319.
l Mini-vgaDen här kontakten sitter på vita iBook G3 och G4, iMac med G4 eller G5-processor samt eMac. Undantagen är många. iMac G4, »globe« 15-tum har inte rätt sorts kontakt såvida det inte är modellen på 1 GHz från hösten 2003. Adaptern du ska köpa för anslutning till tjock-tv är Apple Videoadapter, artikelnummer M9109.
När du väl fått ordning på sladdarna måste du göra en del inställningar. Öppna systeminställningar och »bildskärm« och kryssa för »Visa bildskärmar i menyraden« som ger en god snabbmeny. För att Macen ska fatta att det är en tv i andra änden måste du välja »Sök bildskärmar«. Finns det en elektrisk förbindelse märker Macen av detta. Händer inget här kan det bero på kabelfel, att du kopplat till fel kontakt på tvn eller liknande.
Första gången du gör detta kommer Macens egen skärm att växla upplösning och ställa videoutgången på ntsc-upplösning. Den försöker dubblera bilderna mellan skärm och tv. Långt ifrån alla tvapparater hanterar ntsc-upplösning och ger ingen bild alls, flimmer eller kanske en svartvit bild.
Klicka på knappen »Samla fönster« och du får alla inställningar samlade på Macens skärm. Nu kan du växla till en upplösning och pal-format som fungerar på svenska tvapparater. Observera att upplösningen är konstant i pal-format och det du väljer enbart är hur stor bild du ska »trycka ihop« till pal-upplösning. Äldre tvapparater kan få problem ifall du försöker klämma in för mycket information i bilden.
Under fliken »Uppställning« kan du stänga av bildskärmsdubbleringen och sedan ändra förhållandet och positionen hos skärm och tv. Vill du göra den andra skärmen som huvudskärm där menyraden hamnar? Dra då den vita listen till den skärm du vill använda!
Checklista för din Mac Aktivera bildskärmsmenyn, det underlättar.Du kan inte få högre upplösning än komprimerade 1024×768 pixlar på en tjock-tv.Svartvit bild, flimmer eller hackig bild kan bero på en ntsc-signal som är avsedd för amerikansk tv.Ser du bara skrivbordsbakgrunden på tvn har du inte aktiverat skärmdubbleringen.Du får bara bättre bild med en plattv och med andra typer av kablar.Checklista för tv och kablar Teven är inte automatisk och du måste själv välja att aktivera den ingång där du kopplade Macen.Svartvit bild via s-video med en adapter till en scartkontakt hos tv:n betyder att den kontakten inte tar emot s-video. Alternativt att du inte valt rätt inställning hos tv:n.Ljudet måste du dra separat från Macen. Var beredd på att höja Macens volym när du kopplar från hörlursuttaget. |
På tjock-tvn:s baksida
BaksidanEn del tillverkare talar tydligt om vad varje scartkontakt kan ta emot för signaler. Ska du köra s-video måste du ansluta den till en scartkontakt som hanterar just s-video. Annars blir bilden svartvit.
Av-ingångSidovägen som ofta förenklar är att lite bättre apparater har separata ingångar för ljud och bild. Det underlättar avsevärt. Sladdar för kompositvideo eller s-video kostar i butik från 50 kronor.
ScartUniversaladaptern tar hand om stereoljud (röd och vit eller ibland svart), kompositvideo (gul) samt s-video (rund stifthylsa). Adaptern på bilden är felinställd, den är kopplad för bild och ljud UT från scartkontakten.
Har du köpt en platt teve med många fina pixlar och vill koppla in Macen? Blir det pannkaka? Är det svart i rutan? Är det bild fast den är beskuren? Ja, att koppla ihop datorn och den platta teven är inte helt självklart. Särskilt inte om man vill uppnå det bästa: pixelmappad bild.
Varför är då pixlemappad bild så himla viktigt? Jo därför att det är precis så som bildsignalen från datorn ska se ut. När du ansluter en vanlig, platt datormonitor så är det 1:1-förhållande mellan pixlarna som gäller. Annars förlorar du avsevärt i återgiven bildkvalitet på skärmen vilket är särskilt synligt i textningen till exempel.
Dvd-film har lägre upplösning
En bildsignal som inte överensstämmer med skärmen eller tevens egen upplösning måste skalas om och det är omöjligt att göra detta på ett tillfredställande sätt med datorns grafik. För film och fotografier är detta inte lika drastiskt. Film på dvd har som bekant avsevärt lägre upplösning än vad de flesta teveapparater visar och är påverkar inte omskalningen bilden så nämnvärt mycket. Men är du ute efter bästa möjliga bild i alla lägen är det pixelmappat som gäller!
I MacWorld nummer 1-2007 finns en guide för anslutning mot tjockteve. Du kan ansluta mot en platt teve på samma sätt med komposit eller s-video mot scart och så vidare. Fast det går inte att överföra högupplösta bildsignaler med de kablarna utan bilden blir kolossalt mycket sämre än om du använder kvalitetsanslutningar som dvi, hdmi och vga.
Gäller att hitta rätt upplösningFör att pixelmappning ska fungera måste du mata teven med bildpanelens egen upplösning. Har teven 1 920×1080 pixlar måste bildsignalen alltså använda 1920×1080 pixlar. När pixel nummer 35 i bildsignalen tänder pixel nummer 35 på bildpanelen har du 1:1-förhållande och pixelmappning. Skickar man en lägre upplösning kommer bilden att skalas om. Den zoomas och då har man per definition inte längre pixelmappning. En bra teve talar om för datorn vilken upplösning som är bäst. Tyvärr är detta en ovanlig finess.
Kan man då skicka en lägre upplösning och ändå få pixelmappning? Ja, det går i en del fall. Förhoppningen är att den lägre upplösningen visas pixel-för-pixel i mitten omgiven av svarta kanter. Ett fåtal teveapparater låter dig styra detta och har ett läge för »punkt för punkt«, »1:1« eller liknande. Med dessa sällsynta guldklimpar till teveapparater är det sällan problem att få bra bild från datorn.
Hur kontrollerar man ifall bilden är pixelmappad? Enklaste sättet är att skapa en bakgrundsbild med varannan svart och varannan vit pixel likt ett schackbräde. Den bakgrunden ska återges perfekt utan interferensmönster. Annars är bilden inte pixelmappad. Observera att när du kör analog bild via vga-kontakt kan det bli störningar från själva signalen som ger flimmer. Teveapparater vill ha en uppdateringsfrekvens om 60 Hz eller möjliggen 50 Hz. Fel värde ger då flimmer.
Dvi-i-kontakten sitter på de större Pro- och Powermacarna samt Mac Mini. Bokstaven »i« står för »integrated« och här kommer både en analog och digital signal där du med en adapter (modell M8754, ingår med de flesta Macar) kan plocka ut den analoga bilden i form av en vga-kontakt. Dvi-i-kontakten ser ut som ett plustecken. Ljudet måste du dra separat från Macen till teven.
Hdmi är den nya standarden för digital anslutning mot en platt teve eller projektor. Bildsignalen är av samma sort som med digital dvi och därför kan du hos radiohandlare köpa en adapter för runt 250 kronor. Hdmi hanterar också digitalt ljud men då ingen Mac har en hdmi-kontakt måste du fortfarande dra ljudet separat. Observera att många platta teve använder overscan när datorn kopplas via hdmi.
Helt digital dvi känns igen på att det ser ut som ett minustecken. Här kan du inte ansluta analoga adaptrar. Har du en svart eller vit Macbook eller en iMac med Intel-processor så har den en Mini-dvi-kontakt. Då behöver du adapter M9321 för att få en vanlig dvi-d-kontakt. Ljudet måste även här dras separat mellan Macen och teven.
Vga är den traditionella analoga anslutningen som ofta fungerar bäst mot platta teve. Då fattar teven att det är en dator i andra ändan. Har du en gammal iMac eller iBook med den lilla fyrkantiga kontakten är det adapter M8639 du behöver. Macbook eller intel-iMac så är det adapter M9320. Du kan inte koppla samman hdmi och vga eftersom hdmi är helt digital och vga är analogt. Ljudet måste du dra separat.
Nej, det blir inte bra. Fördelen med platt teve är den höga upplösningen där du kan få perfekt återgivning av dator-grafiken för till exempel detaljerad visning av fotografier och annat högupplöst material. Då fungerar inte de gamla tjockteveanslutningarna som scart, s-video eller kompositvideo.
För att får bästa möjliga bild mot en platt teve är det rätt många punkter att hålla reda på. Det är alltså inte helt lätt och många gånger måste man kompromissa och acceptera några skavanker. De kanske inte syns ända bort från soffan i vilket fall!
Overscan beskär och zoomar Nästan alla platta teve använder översvep, »overscan« vilket innebär att de beskär bildens kanter ett par procent och sedan zoomar in bilden. Denna behandling är till för att snygga till kanterna på bilden men helt onödig när man ansluter datorn eller hd-källor.
Nu är overscan inte särskilt drastiskt vid filmvisning, men är väldigt störande för datorn då det bland annat klipper Macens menyrad. Overscan gör också att du omöjligen kan få pixelmappad bild eftersom pixlarna alltid skalas om. Förutom förlorad information i kanterna är det också en försämring av bilden! Det börjar tack och lov dyka upp reglage som låter dig stänga av översvep vilket är en förutsättning för pixelmappad bild.
Skillnad på panel och signalTevens upplösning hos själva bildpanalen är ingen som helst garanti för att den kan visa en signal med just den upplösningen. Många förutsätter att när en bildpanel har en viss upplösning kommer teven automatiskt att klarar av signaler i samma upplösning. Så är det absolut inte! Detta är tydligt med så kallade »Full HD«-teve vilka har 1920×1080 pixlar. Men de flesta »Full HD«-teve på marknaden kan ändå inte ta emot signaler som innehåller kompletta 1920×1080 pixlar.
Svartnivåer kan sota igen En viktig kvalitetsaspekt på bilden är vilka svartnivåer som används. Hos datorn regleras att svart är värdet 0, »datorsvärta« och vitt är värdet 255. Värde 0 av rött, grönt och blått blir alltså svart. Värde 255 hos alla tre färger är vitt. Problemet är att i videosammanhang reglerar man svart till 16, »videosvärta« och vitt till 235. Vill teven ha videosvärta kommer ljusa och mörka delar att klippas som om kontrasten är kraftigt överdriven.
Bildens vita delar brukar klara sig bra från detta medan svärtan blir just överdriven. Skådespelare i mörka kläder blir till nattsvarta siluetter, detaljer i skuggor försvinner in i ett kompakt mörker och så vidare. Bilden återges helt enkelt felaktigt.
Därför bör den platta teven kunna återge datorsvärta på rätt sätt vilket är något man sällan vet innan man fått hem teven. Ett fåtal apparater klarar lyckligtvis att anpassa bilden efter vilken typ av signal som inkommer. Detta problem är väldigt vanligt då man ansluter mot tevens hdmi-kontakt.
Imperfekt återgivning Många teveapparater som kan ta emot signaler pixelmappat, visar ändå upp fenomen som att det försvinner en rad eller kolumn pixlar i kanten. Vanligt är också att den allra yttersta kanten åt något håll visar skräpinformation. Rätt många apparater ger till exempel en grön rad eller kolumn av pixlar i någon kant. I värsta fall är det problem som att bilden visas förskjuten och du kan inte flytta den rätt.
Påverkan från reglageTeveapparater har ofta tonvis med inställningar anpassade för att mjölka fram detaljer, kontrast och färger hos en tevesändning eller dvd-film. När datorns artificiella grafik utsätts för samma behandling ser det aldrig bra ut.
Se särskilt upp med för högt inställd kontrast och för mycket skärpa. Skärpekontroll hos en teve är som skärpan i Photoshop där den »fuskar« fram detaljintryck genom att förstärka kontrasten i kanter. På datorgrafiken innebär det främst att text och detaljer i gränssnittet får störande vita kantskuggor.
Lösningar
Har teven en vga-anslutning brukar de ovanstående problemen undvikas och att du får inställningar för att justera exempelvis positionen på bilden. Nu är analog bildsignal känsligare för störningar och kvalitet på kablar och anslutningar. Ju högre upplösning på bilden, desto känsligare blir det. Men om du ändå inte får en dvi- eller hdmi-ingång att fungera bra, vad finns det då att förlora?
Så länge det handlar om korta kablar på två eller tre meter av god kvalitet och teven håller god klass är det närmast omöjligt att se skillnad på analog och digital bild. Ja, så länge teven är bra på signalhantering vill säga.
Här fungerar vga. Har teven en vga-anslutning brukar de ovanstående problemen undvikas och att du får inställningar för att justera exempelvis positionen på bilden. Nu är analog bildsignal känsligare för störningar och kvalitet på kablar och anslutningar. Ju högre upplösning på bilden, desto känsligare blir det. Men om du ändå inte får en dvi- eller hdmi-ingång att fungera bra, vad finns det då att förlora?
Så länge det handlar om korta kablar på två eller tre meter av god kvalitet och teven håller god klass är det närmast omöjligt att se skillnad på analog och digital bild. Ja, så länge teven är bra på signalhantering vill säga.
Nackdelen med vga är att den analoga signalen inte är idealiskt för pixelmappad bild på så sätt att tevens måste tolka signalen och lista ur var signalen börjar och slutar. Japp, du gissade rätt! En hel del platta teve klarar inte av detta utan förskjuter eller förvränger bilden så pass att du måste justera position, bredd och höjd med manuella reglage. Till exempel att bilden är för långsträckt och förskjuten några centimetrar åt höger när den visas på teven. Tyvärr har långt ifrån alla teveapparater reglage som låter dig fixa detta.
Trist verklighet
Till syvende og sist är det så att en hel del teveapparater inte vill visa en pixelmappad bild hur man än gör. Elektroniken är endast hjälpligt anpassad för datorer. Även fast det är en bredbildsteve med 16:9-format kanske apparaten bara tar emot en bildsignal om 1024×768 pixlar och dessutom visar den förvrängd. Trist, men så ser det ut plattevedjungeln.
Här kan du kompromissa. Om 1366×768 pixlar inte fungerar kanske 1280×768 pixlar med lite lätt förvrängd bild fungerar nästan lika bra. Kanske kan du acceptera overscan eftersom du ändå ser mest på film. Kanske du kan programmera Macen att skicka ut en 720p-upplösning via hdmi och få en väldigt bra bild sånär som de sista perfekta pixlarna.
Om skärmen inte talar om för Macen vilken upplösning den trivs bäst med, måste du själv ordna rätt upplösning. Detta kräver mer än vad OS X tillhandahåller och det finns två sharewarelösningar för detta.
Switchres, är främst till för att hålla olika typer av datorskärmar igång och har en del smarta finesser.
DisplayconfigX, är den mer avancerade och låter dig mata de exakta variablerna. Avsevärt mer pill men tålamod kan löna sig. Tyvärr finns det inget facit för exakt vad du ska mata för värden utan det varierar från apparat till apparat. Skaparen av DisplayconfigX har en tabell på sin hemsida med förslag, bland annat för 720p-upplösning, som kan ge en start.
Ska du köpa plasma eller lcd? Köp det du tycker har bäst bild. Fast lcd-tekniken har ett övertag här i form av högre upplösning. Plasma har i sin tur en nackdel med att tekniken är känslig för inbränningar där det blir spökbilder om samma statiska bild visas allt för länge, flera timmar.
Hos lcd-teve är upplösningen 1366×768 pixlar den allena rådande. Några apparater är »Full HD« med 1920×1080 pixlar fast det är bara hälften av dessa som tar emot en sådan signal från datorn. Upplösningen 1366×768 är ganska problematisk då den inte är datorstandard på något sätt. En del lcd-teve kan ofta visa pixelmappad bild på sin panel om de istället matas med något av dessa två upplösningar:
1360×768, då blir de tre kolumnerna pixlar längst ut på sidorna släckta vilket överhuvudtaget inte syns på normala tittavstånd.
1368×768, då klipps den yttersta kolumnerna av pixlar, inget som syns.
Hos 42-tums plasma är upplösningen 1024×768 den vanliga. Då är pixlarna bredare än vanlig. Därför är det bästa oftast att ställa in någon av ovanstående upplösningar även där. Man får inte pixelmappad bild i horisontalled men det har sällan stor effekt på filmtittandet.
Här är det inte alls samma problem som med platta teveapparater. Historiskt har projektorer hört till »datorsidan« hos tillverkarna och det är först på senare år de blivit vanliga i hemmen.
Därför är det sällan något tjafs när du försöker koppla ihop Macen och projektorn. I en del kan det fortfarande vara problem att få en pixelmappad bild men det brukar inte alls vara problem att få en fungerande bild.