Anteckningar
Anteckningar är ett av de program vars yttre har förändrats rejält i och med OS X 10.9, men vars funktion ändå är sig väldigt lik.
Den stora och tydliga förändringen är såklart att allt ”läder” är borta ur det grafiska gränssnittet. Det betyder dock inte att Apple helt har gjort sig av med texturer och lämnat programmet kritvitt som i Kalender (som dock har betydligt fler färger och mer information utspritt och därmed lämpar sig bättre för en ren bakgrund).
Borta är Anteckningars gamla utseende med läderband och övertydliga referenser till ett anteckningsblock av papper, men märkligt nog är bakgrunden ändå skeumorfisk med en antydan till papperstextur. Det blir extra konstigt när de andra programmen, som Kalender, har fått platta bakgrunder.
Den kvarvarande lilla biten ”skeumorfism” (grafiska element hämtade direkt från verkligheten) är bakgrunden under själva anteckningarna, som är en imitation av ett pappersark i beige av det något grövre slaget (förmodligen över 100 gram per kvadratmeter). Detta har dock – tur nog, kanske de flesta tycker – inte matchats med ett handskriftstypsnitt, utan det är klassiska Helvetica som är förvalt för nya anteckningar.
Huvudfunktionen för programmet är som tidigare att synkronisera anteckningar mellan Macen och dina olika iOS-prylar. Detta fungerar precis som i Mountain Lion och vår gissning är att de som har en iPhone och/eller en iPad oftare kommer att skriva anteckningar på dessa som sedan kan läsas på Macen än tvärt om, men det kan såklart även vara praktiskt att skriva ner anteckningar på datorn som du sedan automatiskt har i fickan.
App Store
App Store är ett av Apples mer märkliga program. Till skillnad från på iOS kan du inte välja att köpa program i iTunes i stället, utan måste hålla dig till det fristående programmet för programköp från Mac App Store.
Men i stället för ett väldigt Macigt program med rappt gränssnitt och vanliga menyer är App Store väldigt uppenbart enbart en front för en webbaserad butik. Det finns inga inställningar att göra och den enda menyn i menyraden som gör något vettigt är Affär där du hittar funktioner som Sök, Logga in och Leta efter oavslutade hämtningar.
I Mavericks finns inga nyheter i butiken, men du lär ändå få ha den öppen för jämnan i början om du har skaffat många program via den, då utvecklare sannolikt släpper många uppdateringar med fullt stöd för alla nyheter i det uppdaterade systemet under de närmaste månaderna.
Finder
Finder har ända sedan OS X först lanserades fått utstå mycket, ibland ganska frän, kritik. Skillnaden mot hur filhantering sköttes i gamla Mac OS är på ytan kanske inte så stor: filer ligger i mappar som ligger i andra mappar. Men i själva verket är det ett systemskifte i hur användaren uppmanas att tänka på innehållet i datorn.
I gamla Mac OS gjorde systemet sitt yttersta för att få användaren att associera varje mapp och fil med ett fysiskt objekt. Mappen Jobb låg bokstavligt talat nere till höger på skrivbordet där du hade lagt den, och när du dubbelklickade öppnades den precis som den var när du stängde den, med samma storlek och placering på skärmen. I den låg mappen Projekt som också hade exakt samma och oföränderliga egenskaper. Ingenting flyttades fysiskt på skärmen utan att du flyttade det.
I alla tidigare versioner av OS X var du mer eller mindre tvungen att ha flera Finderfönster öppna sida vid sida för att flytta filer. I Mavericks finns flikar och du kan oftast nöja dig med ett fönster.
Sortera Finder på olika sätt
I OS X Finder ska användaren i stället plötsligt förstå att allt detta bara är en representation av alla ettor och nollar på hårddisken och att informationen om hur dessa data är sorterade kan visas på olika sätt: som listor, i kolumner som visar hierarkin eller på ungefär det gamla sättet. Förutom att ”ikonvyn” inte alls är oföränderlig och saknar grundtanken med det gamla systemet: att lura våra stackars hjärnor att lära in var saker ligger i stället för hur de förhåller sig i en abstrakt struktur.
Som att hitta lampknappen i ett hem där du bott i många år – det är betydligt lättare att blunda och hitta den än att beskriva över telefon för en okänd människa var den sitter.
I de senaste versionerna av OS X har Apples utvecklare gjort väldigt små förändringar i Finder och verkar närmast rädda för att rucka på det gamla getingboet. Mer och mer av Apples resurser läggs ändå på att helt kringgå traditionell filhantering, bland annat via dokument i iCloud och många har nog trott att Apple ser framför sig en Mac som fungerar mer som iPhone: filerna är dolda för vanliga användare och programmen själva minns vad du har jobbat med.
Finder har kunnat användas i helskärmsläge tidigare, men då har det varit helt meningslöst eftersom du inte samtidigt har kunnat använda andra program på dina andra skärmar. I Mavericks fungerar det, och det finns tillfällen då det kan göra nytta – till exempel på en Mac med liten skärm.
Ökad användarkontroll
Nu visar det sig dock att Apple inte alls har glömt bort de många användare som själva vill ha kontroll över hårddisken och har gjort flera förändringar som gör att Finder i Mavericks innebär de största förbättringarna i programmet sedan lanseringen av OS X för 13 år sedan.
Att försöka hålla fast vid den gamla tanken att Finder ska kunna användas som en lång rad fönster mot enskilda mappar och att låta varje dubbelklick öppna en mapp i ett nytt eget fönster var inte förenligt med vare sig moderna behov eller att samtidigt bygga ett helt annat sätt att jobba med Finder som ett program som visar filer och mappar i hierarkier.
Nu verkar Apple låta den gamla ”fysiska” modellen få vila och satsar mer helhjärtat på den abstrakta modellen.
Efter många år med samma gamla filhantering – flytta filer från ett fönster till ett annat eller genom spring-loaded folders – har Mavericks äntligen fått något som länge funnits i tredjepartsfilhanterare och även insticksprogram till Finder: flikar.
Flikar och helskärmsläge
Det största tecknet på det är att Apple till slut (äntligen, skulle nog många säga) har bakat in stöd för flikar i programmet. Dessa fungerar precis som i Safari och andra program och gör att du mycket lättare kan sköta all filhantering via ett enda Finderfönster och sällan behöver öppna fler.
Cmd-t öppnar som förväntat en ny flik och cmd-w stänger den aktiva fliken i stället för hela fönstret. Att flytta eller kopiera objekt mellan flikar är precis så enkelt som du kan förvänta dig. Håll objektet över den flik du vill flytta den till och vänta en sekund. Då blir den aktiv, sedan är det bara att placera den i den öppna mappen eller fortsätta ner i ett par undermappar.
Det andra som flikar möjliggör är ett helskärmsläge för Finder, och det är precis vad Apple har lagt till. På så sätt blir det lättare att hitta rätt i mappar med många filer och undermappar.
I och med den mycket smidigare hanteringen av externa skärmar kan du lägga Finder i helskärmsläge på en skärm samtidigt som du jobbar i enskilda program på en annan skärm.
Taggar är en viktig nyhet i OS X 10.9, och de används såklart allra mest i Finder. Den enda nackdelen vi hittat jämfört med de äldre etiketterna är att en fil eller mapp med en etikett fick hela namnet understruket i den färgen, medan en färglagd tagg enbart syns som en liten plupp bredvid namnet.
Tagga upp
Den andra stora nyheten i Finder är taggar. Taggarna är egentligen inte en del av Finder utan genomsyrar hela systemet, men de märks tydligast och har störst betydelse i Finder.
Vid en första anblick kan du missta taggarna i Mavericks Finder för de gamla etiketterna. Om du höger/ctrl-klickar på något finns samma uppsättning färger att märka med som förut, och numera finns samma färger som egna genvägar i vänsterspalten. Men om du av nyfikenhet eller misstag väljer först en färg och sedan en annan kommer du att märka att objektet har fått båda – något som inte alls gick förut då etiketten alltid var bara någon av de sju färgerna eller ingen alls.
Nackdelen med den nya metoden är att inte hela fil- eller mappnamnet längre understryks med färgen, och detta kommer säkert att reta en och annan användare som länge har använt etiketterna och vant sig vid att jobba med dem.
Fördelen är att du inte är begränsad till en etikett, och inte ens till de sju ursprungliga. Du kan enkelt lägga till nya etiketter och sätta valfria färger.
För att lägga till taggar kan du höger/ctrl-klicka och välja Alla taggar eller klicka cmd-i och fylla i i taggfältet längst upp. För nya dokument kan du även lägga till taggar direkt när du sparar, eftersom Sparadialogen numera har ett fält för taggar.
Dra ett helt gäng filer och mappar med musen och släpp direkt på en av de taggar som syns längst ner i Finders vänsterspalt – det är alltid dina mest använda taggar – så lägger du till den taggen på samtliga objekt. Klicka på själva taggen så visas sökresultaten för samtliga filer och mappar med just den.
Precis som i många fotoprogram och liknande minns OS X dina tidigare tillagda taggar och föreslår automatiskt en tagg när du börjar skriva. ”jo” kan föreslå ”jobb” till exempel, och ”sk” kanske föreslår ”skola”.
Ta sedan en titt på den där listan i vänsterspalten. Klickar du på något av alternativen i listan öppnas en sökning via Spotlight på alla objekt som har taggats med den taggen. Så långt är det ganska intuitivt hur det hela fungerar, men prova sedan att dra en fil eller mapp och släpp den på en av taggarna och vips så har du taggat den med den taggen.
Denna dra-och-släpp-teknik för taggning kommer förmodligen att ha mycket stor betydelse för alla oss som har tusentals filer som inte har taggar och som det skulle vara alldeles för bökigt att tagga manuellt. Nu kan vi i stället markera en stor bunt filer som redan ligger fint sorterade i mapphierarkier och bara släppa på rätt tagg.
Den här listan innehåller dina sju vanligaste taggar och uppdateras alltså om du lägger till nya och börjar använda dem flitigt. Från början består den av de gamla etiketterna men dessa byts snart ut mot ”jobb”, ”skola”, ”barn”, ”serier” och allt annat som du kan hitta på.
iBooks
iBooks är ett av två helt nya och viktiga program för Macen som Apple introducerar i OS X Mavericks, båda hämtade från iOS men utökade för att dra nytta av både Macens större kontrollmöjligheter via tangentbord och mus/styrplatta och de annorlunda användningsmönster vi har framför datorn.
På iPad har iBooks hela tiden varit ett viktigt och bra program som fungerar både för enkel läsning av allt från romaner till facklitteratur och för studenter och andra som behöver mer än bara text. Det säljs specialutvecklad kurslitteratur för såväl universitet som grundskola och gymnasium, och även om utvecklingen inte har nått lika långt i Sverige som i USA så har ändå ”paddor” börjat dyka upp i undervisningen på en del skolor.
Du kan enkelt stryka under intressanta stycken och lägga till kommentarer. I stället för irriterande små minifönster som hyser de sistnämnda, vilket är modellen i många liknande program, har Apple samlat alla i en spalt till vänster i fönstret som du enkelt kan visa eller dölja.
När programmet nu kommer till Macen handlar det om möjligt ännu mer om utbildning än på iPad. Att sitta och läsa skönlitteratur framför datorn är ungefär lika lockande för de flesta som att göra bokföringen på iPhone; knappt om du fick betalt för det hade det varit värt besväret.
För studenten
Med en mus eller pekplatta till hands blir det mycket lättare att till exempel markera exakt den text du är intresserad av. På iPad är det en ganska omständlig procedur, men på Macen blir det en barnlek. Det är en viktig del i varför studenter kan föredra Macversionen.
En funktion som lånats från iPad är att det direkt efter att du markerat ett stycke text dyker upp en kontextmeny med alternativ för vad du vill göra med den, som att stryka under med en färg eller lägga till en kommentar.
iBooks kommer till Macen och tar det enkla gränssnittet från iPad med sig, men med flera nya funktioner och kanske framför allt möjligheten att läsa flera böcker sida och sida – samtidigt som du har en text på gång i Word vid sidan om.
Kommentarer syns inte i standardvyn utan markeras med färgunderstrykning och en liten ruta i marginalen. Men genom att visa Anteckningspanelen (den lilla pappersarksikonen uppe till vänster i fönstret, till höger om de tre färgglada kulorna) får du fram alla kommentarer och kan redigera dem.
Till skillnad från i flera liknande program där kommentarer lägger sig i små fönster runt huvudfönstret och ibland kommer i vägen för annat eller bara är irriterande på andra sätt är iBooks tydliga uppdelning väldigt fräsch, och att det med ett enkelt klick (eller via kortkommandot cmd-4) snabbt går att dölja kommentarerna och fokusera på texten gör inte saken sämre.
Sida vid sida
Den i särklass största skillnaden mellan iBooks på iPad och i OS X är att Macen erbjuder riktig multitasking. Det innebär för det första att du inte måste stänga iBooks och öppna ett annat program för att göra andra saker – till exempel klistra in ett urklipp från en bok som citat i en text du jobbar med.
Det innebär även att du kan ha flera böcker öppna sida vid sida i iBooks, vilket Apple ganska självklart har påpekat i sin reklam för Mavericks. Att det underminerar iPad som utbildningshjälpmedel till fördel för Macen gör nog inte företaget så mycket – oavsett vilken maskin skolor och enskilda studenter väljer blir det klirr i kassan i Cupertino.
Att kunna ha en eller flera böcker öppna som referenser samtidigt som du skriver på en uppsats, rapport eller något annat gör det mycket lättare än på iPad där det mest blir läsa först, jobba sen.
Skillnaden mot att läsa pdf:er i Förhandsvisning eller liknande är att e-böcker har flexibel sättning (du kan själv välja textstorlek och typsnitt) och att iBooks gör det lätt att markera och kommentera textstycken.
iBooks Store fungerar precis som på iPad, men precis som iTunes och programmet App Store är det en ”förklädd hemsida” som måste ladda varje ny sida och beter sig precis som en integrerad hemsida.
Made for iBooks
Det vi skriver ovan gäller för helt vanliga e-böcker i epub-formatet, men Apple har även gjort det möjligt att göra betydligt mer interaktiva böcker med hjälp av iBooks Creator. Detta har främst utnyttjats för publicering av kurslitteratur i USA men det finns även ett och annat exempel utanför.
Med iBooks på Macen kan nu betydligt fler skolor som inte själva har några iPadsatsningar men där många studenter kör Mac (vilket inte är en ovanlig syn på universitet och högskolor i både USA och Europa) tänkas lägga resurser på att göra egen kurslitteratur.
Böcker du köpt med samma konto som du är inloggad med på Macen synkroniseras automatiskt till dina iOS-prylar, och samma sak åt andra hållet. Dessutom synkas alla kommentarer och understrykningar, samt vilken sida du var på när du läste senast.
Molnsynk
En annan nyhet när iBooks kommer till OS X är att böcker hålls synkroniserade mellan Macen och alla dina iOS-enheter. Det innebär för det första att en ny bok du köpt och laddat ner automatiskt kopieras till alla andra maskiner, men Apple har gjort synkroniseringen mycket djupare än så.
Kommentarer, understrykningar och även vilken sida du var på när du läste på en maskin synkas så att du till exempel kan sitta hemma vid Macen och plugga och sedan slänga paddan i väskan och senare fortsätta precis där du slutade.
Att läsa skönlitteratur i iBooks är generellt bättre på iPad. Men när du läser fack- eller kurslitteratur får större nytta av de enkla funktionerna för att ändra textstorlek, färgschema och typsnitt i Macen .
Enkelhet framför lullull
Gränssnittet i iBooks är avskalat och rakt på sak. De flesta funktioner kan antingen aktiveras via menyraden, kortkommandon eller via knappar i huvudfönstret på ett sätt som mer påminner om iOS-versionen.
När någon funktion saknas i en bok – exempelvis böcker där du inte kan lägga till kommentarer eller stryka under texten – försvinner knappen för denna.
Detta betyder såklart inte att det är fult, eller att du inte kan välja hur du vill ha texten i en bok presenterad. Genom att klicka längst upp till höger på tecknet med två olika stora ”A” dyker en liknande meny som finns i iPadversionen upp där du kan välja typsnitt, mindre eller större text, samt byta färgschema från svart-på-vitt till sepia eller vitt-på-svart.
Kartor
Apple har inte utvecklat många nya program för Mavericks utan har fokuserat på att förbättra Finder, Safari, Aktivitetskontroll och andra program.
Av de få helt nya kreationerna är Kartor den mest uppseendeväckande och förmodligen mest användbara. Programmet är en betydligt mer avancerad variant av samma kartor som sedan iOS 6 finns i iPhone och iPad.
Kartors gränssnitt är mer Macigt än många andra program som kommer från iOS. Menyerna är fulla av användbara funktioner och det påminner mer om program som Förhandsvisning än nyare medföljande program som Anteckningar och Game Center, med sina mer minimalistiska gränssnitt.
Förutom rena kartor och en sökfunktion finns även vägbeskrivningar. Detta kan tyckas lite märkligt med tanke på att de flesta inte vill köra omkring med en Macbook uppslagen i passagerarsätet, men får snart sin förklaring: du kan nämligen ta fram och finjustera en vägbeskrivning – till exempel genom att välja vilken av flera alternativa vägar du vill ta – hemma på Macen och sedan skicka den direkt till din iPhone där det bara är att börja följa den.
Kartor kommer från iOS, men till skillnad från Game Center, Facetime och App Store finns det gott om alternativ i menyerna och programmet känns riktigt Macigt.
Det går såklart att använda datorn i bilen också, men det är uppenbart att Apple har tänkt sig Macen som planerare och iPhone eller möjligtvis iPad som verkställare.
Koppling till resten av systemet
Tanken med Kartor är inte enbart att ha ett fristående program med kartor utan även att ge utvecklare – såväl inom som utom Apple – möjlighet att visa kartor för olika ändamål i andra program. I Apples egna skapelser syns kartor i bland annat Mail och Kalender, och vi gissar att även iPhoto kommer att uppdateras med stöd för dessa inom kort.
Från tredjepartstillverkare har vi ännu inga konkreta uppgifter, men det kommer med största sannolikhet att dyka upp många såväl uppenbara och praktiska som mer nyskapande användningar av Kartor.
Smarta länkar
Apple började förra året använda en ny domän, maps.apple.com, som fick många att spekulera kring vad den var till för – kartor som används enbart på iOS behöver knappast egna människovänliga domännamn.
Länkar till kartor som skickas till andra iOS-användare använder denna domän, och det har visat sig att Apple har valt denna metod för att enkelt kunna skicka vem som helst till en karta oavsett vilket system den använder. Om en länk skickas till någon med en Apple-pryl med stöd för företagets kartor öppnas appen eller programmet som vanligt, men om mottagaren inte har Kartor öppnas i stället Google Maps till samma koordinater i den vanliga webbläsaren.
Förutom länkar via mejl, Twitter, Facebook och Meddelanden (till iMessage-användare) kan du även skicka koordinater och vägbeskrivningar till andra Macar och iOS 7-enheter via Airdrop, Apples teknik för enklare filöverföringar i lokala nätverk.
Apples kartor har förbättrats rejält sedan den något belackade lanseringen, men även om det numera är svårt att säga att de har fler fel än Googles finns det fortfarande gott om konstigheter och felaktiga uppgifter. Du kan själv vara med och rätta till dem, och det är betydligt enklare på Macen än på telefonen.
Hjälp till att fixa fel
Kartappen i iOS 6 har en funktion för att rapportera fel och misstag i kartorna, vilket vem som helst kan använda för att hjälpa Apple förbättra precisionen i sina kartor. Med hundratals miljoner användare är det potentiellt ett kraftfullt redskap, men hindras av att rapporterandet är lite krångligt på en telefon.
Desto enklare blir det med Kartor i OS X Mavericks. Funktionen ligger direkt under Kartor-menyn och du kan välja mellan tre slags fel och mer utförligt beskriva vad det är som inte stämmer och hur det bör fixas. Apples förhoppning är uppenbart att Macanvändare med detta enklare gränssnitt och förmodligen mer tid vid varje tillfälle då programmet används kommer att vara mångdubbelt mer benägna att skicka in felrapporter och därmed snabba upp förbättrandet av kartorna.
I Kontakter finns som förväntat inte mycket nytt, men programmet är ett av dem som spolats rena från alla så kallade skeumorfiska designdrag. Inget mer läder, och det ser inte längre ut som en uppslagen bok.
Kontakter
På Macen är Kontakter ett eget program, men ett mycket litet sådant som många användare knappt använder – för det mesta kommer du åt kontakterna via de program du behöver dem i, som Mail, Meddelanden och Kalender.
För den som mejlar mycket är ett gediget mejlprogram fortfarande nästan alltid att föredra framför enbart webbmejl. Apples Mail har med åren blivit robust och pålitligt och fungerar bra för de flesta användare.
Vid första anblicken kommer du inte att se några nyheter i programmet i Mavericks, men när du kommer i gång att använda det lär du märka av vad Apples utvecklare har lagt krutet på i stället för ytan: det är avsevärt snabbare än tidigare, framför allt med att öppna konversationer med många meddelanden som skickats fram och tillbaka och att skrolla i långa mejl.
Safari
Vilket program i datorn använder du allra mest? Om du är som folk är mest är det förmodligen en webbläsare – om det inte är Word eller Excel, men i så fall kan vi tillägga ”på fritiden” så lär det ändå stämma med webbläsaren. Facebook är en av de största tidsslukarna i modern tid och vid datorn kollas den via webbläsaren, vilket tusen andra saker också görs.
På grund av detta känns det i dag helt naturligt att Apple utvecklar en egen webbläsare, Safari, och anstränger sig för att ligga i teknikens framkant både vad gäller kompatibilitet med nya webbstandarder (ratificerade såväl som de som fortfarande är under utveckling) och prestanda. Apple, Google och Mozilla har de senaste åren hållit vad som närmast är ett race i prestanda med allt effektivare javascriptmotorer och snabbare rendering.
Ingen tycker det är konstigt: tvärt om, många skulle vara förvånade om Apple hade låtit sig vara beroende av Mozilla, Microsoft eller Google för ett program som är så viktigt.
Från början såg det dock helt annorlunda ut. När Apple presenterade Safari på Macworld Expo 2003 var det många som höjde på ögonbrynen, inte minst på grund av valet av renderingsmotor: KHTML. Analytiker undrade om Apple någonsin skulle få mer än några få procents marknadsandelar och varför företaget slösade pengar på något så onödigt. Men den var snabb, och Macanvändarna tog den snabbt till sig.
Apple tog denna öppna källkodsmotor på grund av dess flexibilitet och enkelheten med vilken Apple kunde bygga vidare på den, och startade likaledes öppna källkodsprojektet Webkit som sedan har anammats av så många olika webbläsare att det är svårt att räkna dem. Google själva använder Webkit i Chrome, men har numera gjort en egen avstickare av koden.
I Mavericks är Safari uppe i version 7, och det är alltjämt en webbläsare på utvecklingens frontlinje. Den här gången har Apple fokuserat på användarupplevelsen, även om förbättringar av prestandan också har spelat in.
Toppsidorna har förändrats ordentligt i Mavericks. De ser ungefär likadana ut, men du kan numera själv sortera länkarna och dessutom ersätta de automatiskt framtagna valen med länkar du tycker är viktigare att ha på topplistan.
Nya toppsidor
Toppsidor kallar Apple den funktion som gör att ett nytt fönster eller en ny flik dyker upp med stora, tydliga länkar till dina mest besökta sajter. Den har funnits sedan Safari 4 (2009) och har sett ungefär likadan ut, men nu har Apple ändrat den så att den för det första manuellt kan sortera länkarna genom att helt enkelt hugga tag i och flytta runt dem, för det andra så att du kan dra in nya länkar från bokmärken för att själv styra innehållet.
Fördelen med detta borde vara uppenbar: i stället för bara en samling av de oftast besökta sidorna kan du göra fasta snabblänkar till valfria sajter. Kanske går du inte till banken så hemskt ofta, men tycker det är bekvämt att ha en tydlig och snabb länk när du behöver det. Som den var förut kunde det ofta bli så att flera olika sidor på samma sajt hamnade i listan, vilket tog upp plats som andra sidor kunde ha haft. Dessutom kunde de flytta runt så att din hjärna inte kunde lära sig innantill exakt var muspekaren skulle placeras för en viss sida.
Det sistnämnda är en av de största fördelarna: det går onekligen mycket snabbare att utföra en uppgift som du kommer ihåg ”med kroppen” än en där du måste tänka, till exempel genom att börja skriva in en adress eller leta bland bokmärken.
Flashanimationer som ligger i periferin på en hemsida spelas numera inte längre upp automatiskt, även om du inte har installerat ett insticksprogram som Click2flash. De som ligger mitt i sidan spelas däremot upp.
Hej då Click2flash
Ett av de mest populära tilläggen till Safari har länge varit Click2flash, som blockerar allt Adobe Flash-innehåll så att du måste klicka på varje enskild sak för att spela upp dem. I Safari 7 behövs detta inte längre eftersom programmet automatiskt stoppar allt plugininnehåll som inte ligger mitt på sidan.
Om du öppnar en video på Youtube kommer den alltså att öppnas och köras automatiskt, medan animerade reklambanners som många sajter använder kommer att ligga frusna vid sidan av huvudinnehållet tills du själv väljer att klicka på dem.
Förutom att störa mindre innebär detta rejäla energibesparingar.
Mer socialt
I de senaste versionerna av både OS X och iOS har Apple byggt in stöd för sociala nätverk som Facebook, Twitter och numera även Linkedin. Detta gör bland annat att du kan få meddelanden från dessa direkt i Notiscenter, och att utvecklare enklare kan baka in tjänsterna i sina program – att dela till Facebook blir mycket lättare när systemet redan har koll på användarens konto och Facebook bara behöver fråga om just det programmet får posta eller vad det nu vill göra med ditt konto.
I Mavericks har Apple lagt till mer stöd för dessa i Safari. Förutom snabbdelning av länkar, filmer och bilder kan du nu visa länkar som vänner och kontakter på Twitter och Linkedin har delat direkt i sidospalten.
Delade Länkar är en flik i den nya vänsterspalten som kan öppnas i Safari. Där dyker länkar som delats av vänner på Facebook, Linkedin och Twitter upp utan att du behöver kolla igenom uppdateringsströmmarna efter intressanta nya saker.
För att komma åt dessa visar du sidospalten och väljer Delade Länkar. Sedan behöver du inte ens klicka på varje enskild länk för att visa dem. Det räcker med att skrolla i listan så växlar Safari mellan de olika sidorna.
Växlingen mellan sidorna kan förstås ske med viss fördröjning om du har en långsam uppkoppling, men i våra tester går det hyfsat snabbt även med futtiga två megabit per sekund.
Reading List Magazine
I en annan flik i samma vänsterspalt som härbärgerar de sociala länkarna bor din Reading List, den ”Läs senare”-funktion som Apple först släppte med Safari 5.1 och som påminner en del om program som Instapaper.
Det nya i Mavericks är att Apple har lånat en annan funktion från det sistnämnda programmet – när du läser en sparad artikel i ”Läsar”-läget som tar bort allt distraherande runt själva texten och kommer till slutet börjar nästa artikel i din lista direkt under så att du helt enkelt kan fortsätta skrolla nedåt om du vill fortsätta beta av artiklarna en efter en.
Apple har kort sagt gjort det lättare att fokusera på att läsa det du vill läsa och slippa tidsödande sysslor som att klicka dig fram till saker.
Apple har inte bara satsat på utseende och energibesparingar utan har såklart gjort Safari snabbare också. 44 procent snabbare än den senaste versionen av Chrome i javascripttestet Sunspider, till exempel.
Prestanda
Som vanligt är javascript en fokuspunkt för prestandaförbättringar i nya Safari – en mycket stor del av moderna webbläsares processorutnyttjande kommer från javascriptkod – och Apple puffar för sin helt nyutvecklade motor Nitro Tiered JIT. JIT står för ”just in time” och går ut på att kompilera javascriptkoden till maskinkod precis innan den ska köras, vilket resulterar i snabbare kod. ”Tiered” är det nya – Safari kan avgöra innan kod körs på vilket sätt den kan köras snabbast och använda den metoden.
En annan ny underliggande teknik kallas Fast Start och går ut på att få hemsidor att laddas i ”rätt ordning” så att de kan börja fungera och därmed upplevas som färdigladdade innan allt egentligen har laddat. Det handlar alltså inte om att verkligen göra programmet snabbare, utan om att tiden från ditt enter-tryck till att du kan börja läsa och skrolla på sidan blir så kort som möjligt.
Det är såklart väldigt svårt att testa detta objektivt, eftersom det handlar om att lura våra hjärnor att uppfatta något på ett annorlunda sätt, men i våra subjektiva tester är känslan att det är något rappare.
I tidigare versioner av Safari har det även på riktigt snabba Macar gått ganska segt att skrolla – med ett program som visar antalet bilder per sekund som själva systemet uppdateras kunde du se siffrorna gå från 30 till 5 bilder per sekund. I Mavericks har detta åtgärdats med råge.
Vad som däremot går att mäta – i bilder per sekund – är hur snabbt Safari kan uppdateras medan du skrollar, och där har Apple gjort större framsteg än på mycket länge. Tidigare var detta så krävande att Safari även på en nyare Mac kunde sega ner till några få bilder per sekund på sajter med mycket och komplext innehåll.
Nu gör det knappt någon skillnad i prestanda om programmet står still eller skrollar i full fart, och det gör naturligtvis också att det drar mindre ström att skrolla.
iCloud kan nu återigen, precis som Mobileme en gång kunde, synka alla sparade lösenord för webbplatser så att du kommer åt dem på samtliga Macar och även iPhone och iPad.
Säkerhet
En annan avdelning som brukar få stor uppmärksamhet av Apples utvecklare är säkerheten, och företaget har de senaste åren gått från en inställning som mer eller mindre löd ”det finns inga virus till Mac” till att ta säkerhet på stort allvar.
I Safari 7 finns flera nya funktioner för att öka säkerheten, både för användaren personligen och för själva programmet.
Den enda av dessa som du som användare kommer att märka av, och som kan göra stor nytta, är egentligen en ny funktion i iCloud – synkroniserade nyckelringar. I Safari märks det genom att programmet automatiskt kan fylla i loginuppgifter och även kontokortsuppgifter och annan privat data.
Utvecklarna av 1Password må vara besvikna men för många användare är Apples senaste giv på säkerhetsfronten glädjande: automatisk generering av nya säkra lösenord närhelst du håller på att skapa ett nytt konto någonstans eller bara tar det säkra före det osäkra och byter lösenord på ett viktigt konto (när bytte du senast Facebook-lösenord till exempel?).
Det riktigt fiffiga är att programmet även föreslår säkra lösenord när du ska välja ett nytt lösenord för ett konto. Klicka på lösenordsfältet och vips dyker en liten ruta upp med ett förslag på ett säkert och ändå ganska lättihågkommet lösenord. Om du väljer det sparas det automatiskt i din iCloudnyckelring och synkas med andra enheter där du är inloggad, som på din iPhone eller iPad.
Övriga säkerhetsfinesser gör till exempel att hemsidor inte längre kan söka igenom sådan information som sparats av pluginer som Flash och via html 5:s datalagringsfunktion.
Systeminställningar
Programmet Systeminställningar har faktiskt gjorts om en liten aning i Mavericks, även om de verkliga förändringarna som vanligt ligger i de olika inställningspanelerna.
Så här såg Systeminställningar ut i Mountain Lion. Notera framför allt rubrikerna på de olika kategorierna.
Apple har ändrat typsnittsstorleken en aning, flera av ikonerna har bytts ut eller ändrats, och borta är namnen på kategorierna som de olika panelerna är indelade i. Företaget ansåg nog helt enkelt att namnen inte tjänade så mycket till – det är ändå uppenbart vad varje panel är till för.
I Mavericks ser Systeminställningar ut så här. Borta är rubrikerna och i gengäld har namnen på de olika panelerna fått lite större tecken. Det finns även en helt ny panel: App Store.
Så vad har då ändrats och lagts till? Vi går igenom panel för panel, men skippar dem som är oförändrade sedan Mountain Lion.
Mission Control – här finns egentligen bara en liten, liten ny grej som dock har stor betydelse. Valet Bildskärmar har separata områden är förvalt och är den inställning som styr hur Mavericks hanterar extra skärmar. Med detta val ikryssat fungerar det som vi beskriver på sidan 26. Utan fungerar det som förr i tiden.
Språk- och måttinställningar ser mycket annorlunda ut och du varnas för att språkbyten kräver omstart för att byta överallt i systemet.
Språk och region – denna har stuvats om rejält och listar numera bara de regioner du aktivt har valt att ha med, övriga måste du lägga till från menyn som dyker upp om du trycker på plustecknet. En annan skillnad är att det inte längre finns flikar och att inmatningskällor numera styrs från panelen Tangentbord. Dessutom har OS X på något sätt lyckats gå bakåt i utvecklingen och kräver en omstart för att språkändringar ska gälla i samtliga program.
Precis som i iOS 6 och 7 får OS X 10.9 möjlighet att sätta Macen i Stör ej-läge, där inkommande meddelanden inte visas i små popupfönster som de brukar utan diskret gömmer sig direkt i Notiscentrum. Inställningarna för det hittar du såklart under Notiser.
Notiser – precis som i iOS kan du numera aktivera en Stör ej-funktion i OS X. Denna kan ställas in att aktiveras för specifika tider, så fort skärmen är i vila och när du har kopplat in Macen till en tv eller projektor och speglar skärmen. Du kan även ställa in så att du ändå kan ta emot inkommande samtal från Facetime – antingen samtliga kontakter eller bara favoriter – och du kan även välja huruvida upprepade samtal ska tystas eller inte.
Internetkonton – denna panel hette förut E-post, kontakter, kalendrar och det nya namnet kan nog sägas vara en välkommen förändring. Stöd för Linkedin är den riktiga nyheten, som gör att du bland annat kan få tillgång till länkar som postats av kontakter på nätverket i Safaris nya sociala länklista.
App Store får äntligen en egen panel i Systeminställningar, men du måste fortfarande öppna programmet för att logga in eller ut ur ett konto eller byta butik, och det går fortfarande inte att vara inloggad i flera olika länders butiker samtidigt.
App Store – en helt ny inställningspanel gör entré i Mavericks som egentligen borde ha funnits sedan OS X 10.6 Snow Leopard. App Store styr hanteringen av uppdateringar och automatiska nerladdningar via Mac App Store. Tyvärr går det fortfarande inte att enklare hantera flera olika konton, vilket är synd för alla som tvingats skapa konton i flera olika butiker för att till exempel ladda ner ett program som bara finns i en butik (oftast den amerikanska).
Använder numera Siris talsyntes och funkar även utan internet.
Diktering och tal – dikteringen i Mavericks har blivit betydligt bättre, delvis genom att den vanligtvis går via Siris talsyntes och servrar men också på grund av att du kan välja att ladda ner ett paket till Macen som hanterar detta lokalt så att du kan använda dikteringsfunktionen även när du inte har tillgång till internet.
Enklare för användare med funktionshinder.
Hjälpmedel – precis som iOS 7 har OS X Mavericks fått ett nytt sätt att styra datorn för funktionshindrade, kallat Reglagestyrning. Med denna aktiverad kan användaren manövrera genom alla olika val som finns i olika menyer och annat med enkla knapptryckningar. Det går till exempel att mer eller mindre styra hela Macen med enbart höger och vänster musknapp, utan att använda musen till annat. Att ställa in den optimalt verkar inte vara det lättaste, men för de användare som kan ha nytta av just denna styrmetod kan det vara skillnaden mellan att använda datorn helt själv och att alltid ha en assistent.
Aktivitetskontroll
Aktivitetskontroll är ett program som hängt med sedan starten i OS X men mestadels för en ganska undanskymd tillvaro i mappen Verktygsprogram tillsammans med andra viktiga men inte direkt upphetsande program som Airportverktyg, Boot Camp-assistenten och Terminalen.
Till skillnad från alla dessa, med undantag av Terminalen, förekommer det hyfsat ofta i artiklar i MacWorld och på andra håll att du ombeds köra i gång Aktivitetskontroll av någon anledning. Det kan vara en guide till att försöka upptäcka varför Macen har blivit väldigt trög, eller hur du kollar om du behöver köpa mer internminne till datorn. Detta gör det till ett av de mer högfrekvent använda av de små ”obetydliga” programmen som följer med OS X.
I Mavericks har Apple för första gången i princip sedan starten gjort stora förändringar i Aktivitetskontroll. Gränssnittet har förändrats, presentationen av data har lagts upp på ett annorlunda sätt och i stället för bara en stor lista som visar minne, procent av processorn och liknande finns nu flera olika flikar som per applikation visar exakt hur datorn används.
Aktivitetskontroll är numera indelat i olika flikar för olika mätvärden. Ett av dessa, som dessutom mäter något helt nytt, heter Energi och visar hur mycket ström de olika programmen som körs drar både för stunden och i genomsnitt över tid.
Energi
Systemet försöker alltså numera hålla koll på vilka processer som använder mest kraft och därför sliter mest på batteritiden i Macen. Du kan både följa energianvändningen sekund för sekund i en lista över alla program och processer och se en översikt över hur stort trycket är på batteriet över tid.
Funktionen påminner om och är såklart kopplad till genomsnittlig användning av processorn och dess kärnor, men eftersom även andra delar av datorn använder ström och den nya fliken mäter den sammantagna effekten ger den förhoppningsvis en bättre bild. Om inte annat lär program som inte använder processorn särskilt mycket men däremot konstant har hårddisken i gång eller kör grafikkortet i botten visas mer korrekt.
Det återstår att se hur korrekt denna nya mätmetod är och om den går att lita på som beslutsunderlag för vilka program du stänger av i stället för att bara gömma.
I äldre versioner av OS X kunde standardsorteringen av den lista över processer där du kan följa till exempel utnyttjandet av processorn vara något förvirrande eftersom den inte sorterade alla processer rakt upp och ned utan hade en hierarkisk lista där processer sorterades under den process som startade dem.
Alla användarstartade program låg till exempel i en kategori medan systemfunktioner som mds (Spotlights indexeringsmotor) låg i en annan och det var inte så enkelt att direkt se en topp 5-lista över de mest krävande programmen.
I Mavericks har detta bytts ut mot just en rak lista där processernas moderprocesser inte visas på samma sätt. Detta är mycket lättare att hålla koll på och processer hoppar inte runt i listan på samma sätt som tidigare.
I OS X 10.9 delas inte de olika processerna längre in i kategorier som gör det förvirrande att försöka hålla koll på vilka program som sliter mest på processorn – i stället presenteras du med en rak lista från högsta till lägsta processoranvändning.
En flik per mätvärde
Numera finns fem olika flikar att bläddra mellan som alla listar olika aktiva program och processer, men där tabellen innehåller olika uppgifter. Dessa är: Processor, Minne, Energi, Hårddisk och Nätverk.
En ny uppgift som presenteras under Processorfliken är antalet väckningar ur viloläge. I exemplet här intill syns till exempel att Safari har noll väckningar, vilket förmodligen innebär att programmet sedan starten har legat synligt och inte har lyckats gå i vila via App Nap-funktionen.
Microsoft Messenger, ett gammalt program som inte har uppdaterats på länge och definitivt inte har programmerats om för att fungera optimalt med Mavericks har däremot gått i vila och vaknat om och om igen många gånger, vilket är just ett sådant programbeteende som Apple vill undvika.
Det Apple vill är i stället att den typen av program, som ofta ligger ganska stilla och tyst i bakgrunden och bara väntar på inkommande meddelanden av något slag eller på att du ska börja göra något aktivt på egen hand, ska vila så långa perioder i sträck som möjligt och sedan snabbt göra det den behöver i ett samlat ryck för att sedan vila igen.
För användare av något äldre maskiner med gammaldags hårddiskar kan fliken Hårddisk vara till stort gagn. Den kan visa vilka enskilda program som har mycket hårddiskaktivitet . Om Macen verkar slö kanske du kan hitta boven genom att leta här – många badbollar beror oftast på antingen brist på internminne eller för mycket hårddiskaktivitet, ofta orsakat av det förstnämnda.
Hårddisk- och nätverksaktivitet
Under Hårddiskaktivitet visas hur de olika programmen jobbar mot hårddisken. Du kan alltså se exakt hur många megabyte data ett program har läst in respektive sparat till disk, och kan enkelt se om något program ligger och hela tiden håller hårddisken i gång.
Nätverksfliken fungerar likadant, men i stället för mot lokala diskar mäter den hur stor datamängd varje program har skickat och tagit emot. Detta kan vara ännu mer användbart då det kan hjälpa dig att minska förbrukningen av data när du till exempel kopplar upp dig via 3g och iPhones wifi-hotspotfunktion.
Minnesfliken däremot fungerar nästan exakt som minneskolumnerna i gamla Aktivitetskontroll, och du har förmodligen mer nytta av att titta på de sammanlagda uppgifterna, till exempel hur många sidor in och ut som använts av det virtuella minnessystemet (har du väldigt många sidor ut behöver du antingen mer minne eller färre aktiva program åt gången).
Med nya Aktivitetskontroll får du mycket bättre koll på nätverksaktiviteten. Programmet visar mottagna och skickade data per program och du kan klicka på ett program för att se både hur mycket som totalt har skickats och tagits emot och hur snabbt det går i kilobyte eller megabyte per sekund.
Ett enklare och kraftfullare redskap
Med dess nya och mer praktiska mätvärden och den tydligare och mer lättöverskådliga framställningen har Aktivitetskontroll gått från användbart till ett mycket kraftfullt men ändå lättanvänt verktyg för att hålla uppsikt över både Macen som helhet och enskilda program.
Verkar något konstigt – fler badbollar än vanligt, långsammare nedladdningar eller vad det kan vara – är sannolikheten mycket högre att du hittar boven med programmet än det var tidigare och du slipper fundera på att köpa tredjepartsprogram för att till exempel enkelt få uppgifter om hur mycket data varje program tankar från nätet.