Att köpa skärmar i dag är inte lätt. Tillverkarna är många och antalet modeller som spottas ut från var och en av dem är obegripligt stort. Som konsument är det svårt att se varför en 24 tum stor Dell kostar tre gånger så mycket som en snarlik modell från Benq. Därför vänder vi oss till siffrorna som presenteras med de olika enheterna. För där måste väl sanningen stå. Eller?
Låt oss börja med att titta närmare på kontrastförhållandet. Värdet representerar relationen mellan ljusstyrkan i vitt och svart vid ett givet tillfälle. I praktiken är det här bara av intresse när du tittar på filmer som utspelar sig på natten, eller om du lirar mörka spel. Men även då måste du sitta i en dunkel miljö eftersom externt ljus påverkar. Batman i ett kolsvart rum, alltså.
Trots detta är det svårt att få mer än ett tusental i resultatvärde, vilket har fått tillverkarna att börja använda ett nytt begrepp: Dynamiskt kontrastförhållande. Här finns det inget definierat sätt att mäta nivån, men i princip mäter man från en konstruerad svärta där skärmen till och med kan stänga av vissa delar av ytan.
Nästa siffra är ännu mer populär bland skärmköpare – svarstiden. En snabb bild är en bra bild, det är en sanning. Ingen vill se eftersläpningar för att hårdvaran inte kan hänga med. Bärbara datorer i början av 90-talet led verkligen av det här. Flyttade du muspekaren snabbt såg du tiotals syskon i en svans efter den riktiga. Men så är det inte riktigt längre.
Exakt vad du kan räkna med i praktiken är svårt att svara på. I oberoende tester – från till exempel MaximumPC – har man konstaterat att även de bästa skärmarna landar på omkring 50 millisekunder när de utsätts för stresstest, så om du analyserar en ögonblicksbild kommer du att se rester från föregående bildruta. Detta borde göra att du ser eftersläpningar, men faktum är att du inte kommer att upptäcka detta med ögat. Om du inte är en datorspelare då – fast inte ens då är det ett problem om du ägnar nätterna åt att köra World of Warcraft.
Sedan får du inte glömma att källan spelar stor roll. Ofta är själva materialet suddigt, som en snabb kamerarörelse i en film. Om du dessutom tittar på komprimerad media kommer du att få eftersläpningar på grund av detta. Hur snabb skärmen är spelar då ingen som helst roll – även grafikkort måste hinna med i svängarna.
Betraktningsvinkel är en annan siffra som du ofta kan se. Detta är givetvis viktigt, eftersom du inte vill vara tvungen att sitta rakt framför skärmen när du använder den. Värdet talar om hur långt åt sidan du kan stå och ändå se en bild.
Du vill att din skärm ska kunna visa alla alternativ i den palett som källan använder. Det finns flera standarder, men de stora matchar varandra lyckligtvis i kulörskalan. Kan enheten visa allt klarar den alltså av 100 procent. Trots det har vissa tillverkare en siffra som är högre än detta, de kan alltså visa färger som inte finns i källan vilket du inte har någon som helst nytta av. Dessutom anges värdet för färgåtergivning ofta som procent av NTSC – en standard från 1950-talet som numera är helt utdaterad.
En lattjo detalj är att en del företag valt att expandera färgskalan i sina enheter. Ett exempel på detta är skärmar som lagt till färgen gult till RGB-standarden. Detta trots att samma resultat kan uppnås genom att blanda rött och grönt, vilket de tydligen missat. Det får apparaterna att sticka ut i konkurrensen, fast knappast på det sätt de önskar.
Om du inte orkar läsa resten av artikeln ska jag redan nu avslöja att svaret är nej. Det finns flera orsaker till detta, men det främsta är att det inte finns någon guldstandard för hur skärmarna ska testas. Mätmetoderna är alltså helt upp till tillverkaren, och därför kan vissa företag presentera siffror som är tusenfalt gånger bättre än konkurrenterna – trots att du inte kan se någon skillnad på bilden.
Kontrastfusket
Låt oss börja med att titta närmare på kontrastförhållandet. Värdet representerar relationen mellan ljusstyrkan i vitt och svart vid ett givet tillfälle. I praktiken är det här bara av intresse när du tittar på filmer som utspelar sig på natten, eller om du lirar mörka spel. Men även då måste du sitta i en dunkel miljö eftersom externt ljus påverkar. Batman i ett kolsvart rum, alltså.
Överlag går det att säga att ett högre värde är bättre. Om du mäter från en äkta bild med skärmen anpassad för vanlig användning, vill säga. Men tyvärr kommer siffran i annonserna i regel inte från ett sådant scenario. ANSI-standarden – som använder en schackrutig bild – ställer nämligen inga krav på rummet. Detta utnyttjar tillverkarna genom att använda omgivande ljus för att ge rätt resultat.
Det här gör det enklare att skruva upp siffrorna, och flera tillverkare visar sju- och åttasiffriga värden. Eller oändligt, om skärmen verkligen är av. Tyvärr är den praktiska skillnaden noll eftersom du normalt tittar på dess innehåll i stället för att beundra den elektroniskt avstängda skärmen.
Detta hindrar inte leverantörerna från att använda resultaten i reklamen. Somliga företag ”glömmer” dessutom att tala om att det är den dynamiska siffran de visar. Heder där till Apple för att de visar det statiska värdet. Men oavsett vad de olika märkena väljer att presentera är det alltså bara skräp som inte kan användas för jämförelse.
Svarstiden är för svartvitt
Nästa siffra är ännu mer populär bland skärmköpare – svarstiden. En snabb bild är en bra bild, det är en sanning. Ingen vill se eftersläpningar för att hårdvaran inte kan hänga med. Bärbara datorer i början av 90-talet led verkligen av det här. Flyttade du muspekaren snabbt såg du tiotals syskon i en svans efter den riktiga. Men så är det inte riktigt längre.
Vad man mäter är hur snabbt en kristall i lcd-skärmen hinner byta från en operation till nästa. Om en film eller spel visar 60 bilder per sekund måste varje punkt hinna skifta uppgift på 1/60-dels sekund, annars kommer du att få se en suddig bild. Enkelt uttryckt ska de ha en svarstid på 16,7 millisekunder, och tittar du på specifikationerna slår tillverkarna detta med råge.
Likt fallet med kontrastförhållandet finns det en form av standard för svarstider. Man mäter tiden det tar att gå från svart till vitt och sedan tillbaka till svart igen. Tyvärr tittar få på svartvita filmer längre, och att gå till olika nyanser och färger kan ta längre tid. Om något dessutom rör sig kan det bli ännu värre, så värdet du ser i annonserna är syntetiskt och säger inte hur snabb enheten verkligen är.
Svårt upptäcka skillnaderna
Exakt vad du kan räkna med i praktiken är svårt att svara på. I oberoende tester – från till exempel MaximumPC – har man konstaterat att även de bästa skärmarna landar på omkring 50 millisekunder när de utsätts för stresstest, så om du analyserar en ögonblicksbild kommer du att se rester från föregående bildruta. Detta borde göra att du ser eftersläpningar, men faktum är att du inte kommer att upptäcka detta med ögat. Om du inte är en datorspelare då – fast inte ens då är det ett problem om du ägnar nätterna åt att köra World of Warcraft.
Om du däremot spelar senaste Call of Duty på världsnivå kan du få problem, då är snabbare bättre. Fast som nämnt ovan kommer siffrorna i specifikationerna inte att ge dig sanningen. En skärm med höga siffror kan, i praktiken, vara bättre än en med låga värden.
Sedan får du inte glömma att källan spelar stor roll. Ofta är själva materialet suddigt, som en snabb kamerarörelse i en film. Om du dessutom tittar på komprimerad media kommer du att få eftersläpningar på grund av detta. Hur snabb skärmen är spelar då ingen som helst roll – även grafikkort måste hinna med i svängarna.
I betraktarens öga
Betraktningsvinkel är en annan siffra som du ofta kan se. Detta är givetvis viktigt, eftersom du inte vill vara tvungen att sitta rakt framför skärmen när du använder den. Värdet talar om hur långt åt sidan du kan stå och ändå se en bild.
Tyvärr finns det ingenting som definierar hur kvaliteten på det du ser ska vara. En del skärmar lovar att vara användbara till nära nog 180 grader – rakt från sidan, alltså. Det är mycket möjligt att du faktiskt kan se något från så skarpa vinklar, men bilden kommer då att vara kraftigt förvrängd. Även detta värde är alltså helt värdelöst i praktiken.
Färger är ett annat populärt område att studera i specifikationerna. Både återgivning och bitdjup används för att visa hur bra skärmen är på att visa kulörta bilder. Fast hur relevanta de verkligen är går att diskutera.
Det finns flera sätt att återge färger på, men alla bygger på att du blandar ett antal grundfärger. En populär variant inom tryck är till exempel CMYK, som står för cyan, magenta, yellow och key. På bildskärmar är det RGB: Rött, grönt och blått, som gäller. Mixa dessa – och du kan visa hela paletten.
Här kommer bitdjupet in. Det anger hur många intensitetsnivåer en skärm kan visa per färg på en given pixel. Högre värde innebär fler alternativ. För vanlig 24-bitarsfärg gäller att varje basfärg har åtta bitar. Detta räcker för att representera 256 värden. Eftersom färgerna är tre till antalet landar antalet kombination på en bit över 16,7 miljoner (256^3).
Men om du, som vissa tillverkare, ger varje färg tolv bitar i stället för åtta kan du öka detta värde en hel del, då du kan representera 4096 värden i stället för 256. Maximala antalet färger ökar då till nästan 69 miljarder (4096^3).
Problemet är att detta inte är relevant om källan inte levererar dem. Och i dag är nära nog allting du tittar på byggt för 24-bitardjup med åtta bitar. Dessutom är allting som ligger utanför paletten helt ointressant, vilket osökt för oss in på nästa ämne: Färgåtergivning.
Du vill att din skärm ska kunna visa alla alternativ i den palett som källan använder. Det finns flera standarder, men de stora matchar varandra lyckligtvis i kulörskalan. Kan enheten visa allt klarar den alltså av 100 procent. Trots det har vissa tillverkare en siffra som är högre än detta, de kan alltså visa färger som inte finns i källan vilket du inte har någon som helst nytta av. Dessutom anges värdet för färgåtergivning ofta som procent av NTSC – en standard från 1950-talet som numera är helt utdaterad.
Företag hittar på egna variabler
En lattjo detalj är att en del företag valt att expandera färgskalan i sina enheter. Ett exempel på detta är skärmar som lagt till färgen gult till RGB-standarden. Detta trots att samma resultat kan uppnås genom att blanda rött och grönt, vilket de tydligen missat. Det får apparaterna att sticka ut i konkurrensen, fast knappast på det sätt de önskar.
Så om siffrorna ljuger, vad ska man egentligen gå på? Allra bäst är givetvis att titta på flera skärmar samtidigt, testa de bästa på det sätt du tänkt använda dem och se vilken som passar dig bäst. För det är faktiskt en smakfråga också. En del gillar till exempel blanka skärmar – andra matta.
Alternativet är att läsa recensioner och fråga vänner vad de tycker om. Men i det senare fallet ska du komma ihåg att folk har en tendens att övervärdera det de själva har. Sedan finns det en liten hemlighet till. Om du inte har någon annan skärm att jämföra med kommer du sannolikt att bli nöjd om du väljer ett bra märke och lägger så mycket pengar du känner du har råd med. Du vänjer dig snabbt vid det du tittar på hela dagarna. Men vad du än gör – köp inte skärmen med de högsta siffrorna.