TEST: LG:s ergonomiska skärm är helt vriden

 

Om utseendet vore allt skulle LG:s nya skärm ligga riktigt bra till. Höljet är i blanksvart pianolack och skärmen som helhet gör ett mycket stiligt intryck. Ända tills hela ytan blir full med fingeravtryck, åtminstone.

 

Det som LG framhävt mest som skärmens »unika« funktion är den speciella foten. Skärmen kan nämligen dels vridas runt helt, så kallad pivot-funktion, dels vinklas helt bakåt. Tanken är att man enkelt ska kunna visa skärmbilden för till exempel en kund som sitter på andra sidan bordet. Det är en bra idé, men faller på två punkter: För det första fungerar inte skärmbildsvridningen i OS X, det vill säga bilden vrids inte rätt när man ställer skärmen på högkant. För det andra är foten ganska trög, vilket gör att skärmen gärna lättar från bordet och måste hållas kvar med andra handen när man försöker vända den. Inte helt bekvämt.

 

Det största problemet är dock själva skärmbilden. LG anger kontrasten till imponerande 3000:1, det vill säga att ljusa fält kan vara upp till 3000 gånger ljusare än mörka. Men det handlar om så kallad dynamisk kontrast, där ljusstyrkan används för att påverka ljusintensiteten, vilket betyder att man aldrig kan få det angivna kontrastomfånget i en och samma skärmbild. Ungefär som en glödlampa med dimmer: den kan ställas in att lysa svagt eller starkt, men inte både starkt och svagt på samma gång. Den dynamiska konstrasten fungerar bra vid filmvisning, men vid grafiskt arbete vill man stänga av den. Det går dessvärre inte.

 

Förvrängda färger
Överlag känns bilden lite onaturlig och ansträngd. Först kunde vi inte riktigt sätta fingret på vad som var fel, men när vi jämför med andra skärmar syns det tydligt var felet ligger: skärmen har djup svärta och bra visning av vitt, men spridningen av toner däremellan är inte jämn. Färgerna är överdrivna, speciellt rött, och personer får ofta en lite rosaaktig hudton. Samtidigt finns en kall grundton som ytterligare förvränger färgskalan. Det ser ut lite som om någon tryckt på bildmotsvarigheten till loudnessknappen på stereon.

 

Efter en del pillande med färg- och gammainställningar i skärmens meny samt kalibrering i OS X kunde vi få fram en naturligare bild, men på bekostnad av färgmättnad, kontrast och med sänkt ljusstyrka. Den sistnämnda är för övrigt utmärkt, 300 candela per kvadratmeter, och belysningen är rätt jämn över hela skärmytan. Däremot finns tydlig kantinstrålning längs neder- och överkanten, som vid filmvisning syns som tydliga bågar på de svarta letterbox-fälten.

 

MacWorlds köpråd
L1982U är inte någon dålig skärm, och är avgjort bättre än till exempel skärmen på en iBook eller Macbook. Dess vrid- och böjmöjligheter fungerar bra, men det är ett minus att skärmbilden inte anpassas därefter. Vårt samlade intryck är att skärmen lär fungera perfekt i ett skyltfönster eller liknande, men som hemma- eller kontorsskärm till en Mac kan vi inte rekommendera den.