Test: Macbook 2015 - utmärkt men inte för alla

Apple har ofta varit företaget som pressar nya tekniker på en omvärld som stretar emot eller inte förstår vad de ska vara bra för. Det är ett företag som designar för framtidens värld och inte dagens. Första Imac gjorde sig av med alla gamla kontakter och hade enbart den då helt nya usb-standarden. Macbook Air saknade optisk enhet. Till och med nya Mac Pro är ett helt nytänk i vad en professionell arbetsstation ska vara.

Den här strategin har både för- och nackdelar. Apple har med rätta fått rykte om att ligga i teknikutvecklingens framkant. Dess design drar hela datorindustrin med sig framåt – ibland kämpandes med näbbar och klor för att slippa följa med. Men det kan även göra ont att gå i bräschen för utvecklingen. De som köpte Imac kunde inte använda sina gamla tillbehör utan adaptrar, och det tog flera månader innan usb-tillbehör började bli vanliga. Macbook Air-kunder hade problem med att installera program som kom på dvd och att installera om OS X.

Att använda en dator som känns som att den har kommit hit från framtiden är en häftig upplevelse, men eftersom tidsmaskinen oftast bara skickar datorn och inte nödvändiga tillbehör kommer du då och då att bli irriterad.

Nya Macbook är en sådan Apple-produkt. Det känns som om den kom från framtiden och den tog inte med sig sina tillbehör. Med sin enda usb-c-kontakt för både laddning och tillbehör är den helt olik alla tidigare Mac-datorer. Det är den minsta, lättaste bärbara Mac någonsin, den har retinaskärm, och ändå räcker batteriet hela dagen. Att använda den som den är blir en skön upplevelse, men att försöka ansluta dina existerande tillbehör blir mindre roligt.

Exteriören – en tunnis med minimalt antal portar

Apples mål med designen på nya Macbook 12 tum var uppenbarligen att krympa den på alla sätt. Bredden slås fast av bredden på det fullstora tangentbordet, vilket för tankarna till gamla 12-tums Powerbook G4 som hade samma begränsning. Det gör den 1,8 centimeter smalare än 11-tums Macbook Air och 4,3 centimeter smalare än 13-tummaren. Många var vi som älskade 12-tums Powerbook och nu, tio år senare, har Apple återigen släppt en Mac som bara är så bred som tangentbordet.

Nya Macbook 12 tum är uppenbart tunnare och lättare än till och med 11-tums Macbook Air.

Macbook är 19,6 centimeter djup, vilket gör den djupare än 11-tums Macbook Air men grundare än 13-tumsmodellen. Det här beror på att skärmen har förhållandet 16:10 i stället för 16:9 som på Macbook Air. Mer om skärmen nedan.

Den dimension Apple har lagt mest kraft på är dock så klart tjockleken – eller tunnheten som Apple har kallat det ändå sedan Powerbook G4 Titanium kom och var ”en tum tunn”. Och självklart levererar Apple. Efter att ha använt en 11-tums Air i flera år känns nya Macbook omöjligt tunn.

Som tjockast är Macbook 1,31 centimeter. 11-tums Air, som jämförelse, är 4 millimeter tjockare. Det kanske inte är så mycket egentligen, men att hyvla av nästan 25 procent av tjockleken på Macbook Air är imponerande ingenjörskonst.

Usb-c är den enda kontakten du får, förutom en hörlurskontakt. Det här kommer snart vara en icke-fråga men i dag är det begränsande.

Vikten sedan: Macbook väger 0,92 kilogram – jämfört med 1,08 för 11-tums Air och 1,35 för 13-tummaren. Det här är en rejäl viktminskning, och till och med jämfört med 11-tummaren känns det i axlarna efter en dag i väskan.

För att göra Macbook så här tunn har Apple fått göra flera kompromisser. För det första är den närmast IOS-liknande i sin avsaknad av anslutningsmöjligheter – den har en hörlurskontakt och en usb-c-kontakt medan Iphone och Ipad har samma hörlurskontakt men en lightningkontakt i stället för usb-c. Färre portar än så lär inte gå att få i en dator innan trådlös laddning har blivit standard.

Macbook påminner även om IOS-prylar i färgvalen: silver, rymdgrått och guld. Vi har testat grundmodellen i rymdgrått och även om det är en rent kosmetisk förändring är det kul med en bärbar Mac i annan färg än aluminium. Den passar bra ihop med Iphone 6 och nya Ipad Mini. Apple-loggan på baksidan är inte längre genomskinlig så att ljuset från tangentbordsbelysningen skiner igenom, utan blankpolerad som på Ipad.

Den rymdgrå färgen matchar Iphone 6 och Ipad Air 2, och det gör även den reflekterande Apple-loggan.

Med sin mörkare färg, högre skärm och stora fyrkantiga tangenter påminner Macbook faktiskt om Googles Chromebook Pixel (en vansinnigt snygg maskin), bara mycket mindre. Till det yttre är det här en dator som visar Apples hela ingenjörsexpertis och allt företaget har lärt sig från Iphone och Ipad. Det är Ipad för bärbara datorer.

Styrplatta – ”may the force be with you”

Som uppdaterade 13-tums Macbook Pro som började säljas för några veckor sedan har nya Macbook 12 tum en Force Touch-styrplatta. Vi gillar den, även om det tar ett par dagar att vänja sig vid den nya mer subtila känslan av att klicka. Att säga att den nya styrplattan är orörlig stämmer inte helt – den buktar in en aning när du trycker – men känslan av att klicka kommer från den lilla motor som skapar haptisk återkoppling genom att skaka till en aning när du trycker till på plattan. Din hjärna tolkar det som ett klick, men det styrs av inbyggda program i datorn.

Det här har betydelse på flera sätt. Apple har skapat en ny gest som kallas force-klick. Det går ut på att du trycker till lite hårdare och längre än vid ett vanligt klick. Program kan programmeras att använda force-klick på olika sätt och Apple har byggt in det i många av de medföljande programmen. I Finder aktiverar det till exempel Överblick.

Force Touch-styrplattan har haptisk återkoppling, som utvecklare kan programmera för att ge en sina gränssnitt en ny fysisk dimension.

Utvecklare kan även utnyttja den här haptiska återkopplingen på andra sätt för att ge sina gränssnitt en ny, fysisk, dimension. Plattan kan fås att vibrera vid olika händelser – tänk dig till exempel att Photoshop skakar till när en bild du drar runt ligger precis an mot en stödlinje. Möjligheterna är många och det ska bli intressant att se hur utvecklarna faktiskt använder sig av möjligheterna.

Slutsatsen är i varje fall att det här är en styrplatta och känns som en sådan – plus att den är programmeringsbar.

Tangentbord med annorlunda skrivkänsla

En av de största kompromisserna Apple har tvingats till för att få Macbook så smärt är att utveckla ett nytt, tunnare tangentbord. För att göra tangentbordet tunnare reducerade Apple tangenternas rörelsedjup, alltså hur stor höjdskillnad det är mellan nedtryckt och normalläge.

För någon som skriver för sitt leverbröd och som skriver över 100 ord i minuten är det här en enorm skillnad. Den minskade rörelsen känns omedelbart – du får helt enkelt mindre återkoppling för varje tangentnedslag. Det känns som en blandning av att skriva på ett traditionellt Mac-tangentbord och på en hård yta som skärmen på en Ipad (där rörelsen är noll!).

Apple verkar ha observerat att den reducerade rörelsen gör det nya tangentbordet mindre aptitligt och har försökt väga upp den här stora nackdelen med flera andra förbättringar av skrivupplevelsen. Företaget har bland annat tagit fram en ny upphängningsteknik som tillsammans med nya switchar ska öka tangenternas stabilitet, och tangenterna är något bredare än på äldre tangentbord så det finns mer yta att träffa på varje tangent.

Nya Macbooks tangentbordet har mindre rörelse i höjdled, vilket är ett av de största problemen med den nya datorn. I alla fall för oss som skriver hela dagarna i ända.

De här förändringarna hjälper, men de lyckas inte väga upp den minskade rörelsen. Macbooks tangentbord är faktiskt bättre än vi förväntade oss – vår snabbskrivande testare Jason Snell lyckades komma upp i 118 ord per minut med Typeracer – men det känns aldrig riktigt skönt att skriva på. Om du inte är en tangentbordssnobb kanske du inte ens kommer att märka skillnaden, men för de personer för vilka tangentbordet är en av datorns viktigaste delar är det faktiskt den största tveksamheten inför att köpa en Macbook.

En annan förändring är att bakbelysningen nu är placerad som en lysdiod på varje tangent, vilket ska göra den mer jämn över alla tangenterna. I vårt test tycks det dock inte stämma då flera tangenter ser mörkare ut mot någon kant, till exempel vänsterkanten av escape-tangenten och nederdelen av backsteg och tabb.

Escape har blivit bredare och F-tangenterna smalare, vilket inte gör så stor skillnad i vardagsbruk eftersom de används så sällan jämfört med andra tangenter. Vad som verkligen känns konstigt är däremot den nya designen på piltangenterna. Upp- och nerpil är fortfarande halvhöga, men höger och vänster har blivit fullstora. Det visar sig att vi har vant oss vid att känna vilken som är vilken av upp och ned utifrån tomrummet ovanför höger och vänster och nu när det är borta måste vi titta till för att se att vi trycker på rätt tangent. Det kanske inte är något som drabbar alla, men ändå något du kan ha i åtanke.

Kontakten

Macbook kommer förmodligen att gå till historien av ett enda skäl: Den har en enda port för anslutning av laddare och alla tillbehör du kan vilja koppla in. Det är den nya usb type-c-standarden.

Magsafe, den magnetiskt anslutna laddningskabeln som har hängt med på alla bärbara Mac sedan 2006, är borta. Macbook kommer med en laddare som ansluts med usb-c, och en usb-c–usb-c-sladd som du kopplar mellan laddaren och datorn.

Vi måste säga här och nu att vi kommer sakna Magsafe. Att kunna hugga tag i sin Macbook och snabbt och lätt lyfta den och dra ur laddaren på samma gång sparar tid och är tryggt. Med nya Macbook måste du hålla i datorn med ena handen och mer försiktigt dra ut laddningssladden med den andra. Det är en ganska liten uppoffring i sammanhanget, men ändå en utveckling åt fel håll. Och ja, om någon snubblar över sladden kommer din Macbook att fara i golvet.

Vi saknar Magsafe, men bärbara som laddas via usb var bara en tidsfråga.

Magsafe hade även en liten diod som visade laddningsstatus. Den är borta, men Macbook har ersatt den med en IOS-liknande signal när du kopplar in eller drar ur laddaren. Det finns dock ingen annan visuell indikation än ikonen i menyraden.

Macbook är den första Mac som använder nya usb type-c-kontakten. Om några få år kommer det här vara standardkontakten på nästan alla datorer och vi kommer knappast att sakna gamla usb med sina stora kontakter som alltid hamnade upp och ned vid första (och ibland andra) försöket att plugga in dem.

Men just nu är usb-c alldeles i framkant av den tekniska utveckling och under en övergångsperiod kommer den att orsaka viss sveda och värk. När vi först började använda Macbook och skulle föra över data från en Macbook Air stod det snabbt klart att det var lättare sagt än gjort. Vi lyckades till sist koppla in oss med ethernet genom att dubbelkoppla en ethernet–usb-adapter och en usb-c–usb-adapter.

Flera företag har redan presenterat nya produkter som ska lanseras snart och använder usb type-c, till exempel olika kablar från Belkin och Monoprice. Ekosystemet kring usb-c lär komma mycket snabbare än kring thunderbolt, men till dess att det är här känns Macbook onödigt begränsad och kan inte användas med de flesta tillbehör du redan har.

En sak du kan vilja slå till på direkt är en usb-c-videoadapter. Om du någonsin behöver ansluta till en projektor eller storbildsskärm behöver du den och ingen annan lär ha en att låna ut på ett bra tag.

Det blir irriterande att köpa en massa nya kablar och adaptrar, men att Apple satsar så helhjärtat på usb-c kommer i slutändan leda till billigare tillbehör som alla passar ihop med varandra.

Allt eftersom tiden går kommer begränsningen till usb-c att bli mindre och mindre ett problem och mer och mer en fördel. Usb-c har många fördelar mot andra kontaktstandarder. Du behöver inte bekymra dig om vilket håll du kopplar in sladden, och snart kommer någon utveckla en riktigt bra dockningsstation så att du kan lämna extern skärm, ett bättre tangentbord, hårddiskar och andra tillbehör på skrivbordet och koppla in alla på ett ögonblick.

Apples argument för Macbook är, precis som när Macbook Air släpptes 2008, att allt håller på att bli trådlöst och att kontakter inte spelar någon roll. Det är verkligen mer sant i dag än för sju år sedan. Macbook är en dator för användare som bara sällan kopplar in tillbehör. Om du tillhör dem som däremot behöver göra det är det här just nu inte datorn för dig.

Stark skärm

Alla pratar om storleken på Macbook och dess ensamma usb-kontakt, men den största nyheten är egentligen skärmen. Den här 12-tums retinaskärmen har 2 304 x 1 440 pixel, vilket vid normal användning motsvarar 1 152 x 720 pixel.

Med den upplösningen känns Macbooks skärm liten. Faktiskt jätteliten. Så liten att den nästan är oanvändbar. Därför har Apple valt att skeppa Macbook med grundinställningen motsvarande 1 280 x 800 pixel, vilket är ungefär samma yta som på 11-tums Macbook Air. Du kan också byta till motsvarande 1 440 x 900 pixel, vilket är ännu bättre och fortfarande har en mycket hög pixeltäthet.

Vi gillar nya Macbooks kanter mycket bättre än Macbook Air.

Macbooks skärm täcks hela vägen av glas, med en tunn svart kant längs sidorna. Det är samma design som Macbook Pro har haft ganska länge, men skiljer sig åt från Macbook Air som har haft metall runt skärmen. Den nya stilen är mycket snyggare och verkar inte leda till mer reflektioner.

Inget behov av snabbhet?

Macbook drivs av Intels nya Core M-processor, som är utvecklad för att vara effektiv och sval. Macbook har ingen fläkt och är helt tyst oavsett hur ansträngd den är. Den är inte gjord för att vara snabb, och jämfört med alla andra bärbara Mac är den det inte heller. Den är inte snabb jämfört med fjolårets modeller. Eller förförra årets modeller för den delen. Vi jämförde med bärbara Mac hela vägen tillbaka till 2011 och nya Macbook är långsammare än samtliga (då testade vi visserligen en toppmodell från 2011). Det är inte en överdrift att säga att Macbook tar 2010 års prestanda till 2015.

Men spelar det någon roll? Om du är en proffsanvändare som gillar att läsa överdrivet långa recensioner av nya Mac kan det göra det. Vi debatterade om huruvida vi alls skulle inkludera testresultat, eftersom Macbook får så låga poäng.

Men Intel-processorerna som driver bärbara Mac har varit så kraftfulla så länge att vi inte är säkra på om det har så stor betydelse för majoriteten användare. Om du räknar det som poweranvändande att köra Photoshop och Logic Pro kan vi meddela att det gick alldeles utmärkt att redigera ett flerspårigt projekt i Logic på nya Macbook. Att spara slutresultatet tog visserligen längre tid än på 5k-Imac eller 2014 års Macbook Air, men det gick bra ändå.

Macbook är åtminstone lite snabbare än Ipad Air 2 …

Macbook är även begränsad till åtta gigabyte minne, men det räcker också. Om du verkligen behöver mer än så bör du titta på andra Mac som Macbook Pro eller Imac.

Datorn känns aldrig slö att använda. Vi spelade visserligen inga spel, men om du tänkte använda den till det har du nog missat poängen med den. Den integrerade Intel HD Graphics 5300-kretsen räcker gott och väl för att driva den högupplösta skärmen och gränssnittet flyter på perfekt.

Precis som många andra saker i en dator som brukade vara väldigt viktigt verkar prestanda ha blivit en ickenödvändig lyx. Om du hade gett oss en ny Mac 2010 som hade prestanda som hos en Mac från 2005 hade den förmodligen känts enormt långsam, men i dag kan vi inte säga detsamma när Macbook har motsvarande prestanda som hos en Mac från 2010. Att välja den minsta och lättaste Mac innebär inte att du inte kan jobba.

Batteriet håller hela dagen

Genom att använda Core M-processorn och packa in så mycket batteri det går i datorn påstår Apple att nya Macbook kan köra ”hela dagen” på en laddning. Det här är så klart relativt – att redigera musik i Logic Pro drar slut på soppan i även den mest kraftfulla bärbara. Överlag är vi väldigt imponerade av batteritiden i nya Macbook.

Vi försökte testa datorns verkliga förmåga att gå på batteriet genom att ladda sällan. Efter en arbetsdag i vardagsrummet och på ett kafé var den inte ens nära att få slut på batteriet.

Nu kan du välja sittplats på kaféet utan att tänka på var det finns ström.

Det kommer att ta lång tid att få veteraner att sluta hålla konstant uppsikt efter väggkontakter, men är det någon bärbar som kan avhjälpa denna ”räckviddsskräck” är det nya Macbook.

Slutsats

Macbook är en vansinnigt snygg maskin. Retinaskärmen är utmärkt, och vi uppskattar verkligen Force Touch-styrplattan. Tangentbordet är en svaghet, men hur stor nackdel det är beror på vem du är och hur viktigt tangentbordet är för dig.

Det här är en dator som tjänar sin målgrupp väldigt väl. Målgruppen är de som prioriterar storlek, vikt och design över anslutningsmöjligheter och prestanda. Vi kunde säga att det inte är en dator för proffs, men det stämmer inte eftersom det finns många professionella användare som inte behöver skyhöga prestanda och kan uppskatta alla fördelarna hos Macbook.

Om ditt arbetsflöde inkluderar många usb-tillbehör, eller om du redan har investerat i thunderbolt-prylar eller verkligen behöver 16 gigabyte internminne och snabba processorer kommer Macbook inte att passa dig. Som tur är slutar inte Apple tillverka Macbook Pro bara för att Macbook är här och visar vägen mot framtiden.

Efter att ha använt Macbook Air i flera år såg vi fram emot Macbook med både spänning och viss ångest. Det här är framtiden för Apples tunna och mest bärbara Mac, och en varning om att vi nu påbörjar en övergångsperiod till usb-c. Den stora uppoffringen med nya Macbook är just detta, att du måste stå ut med inkompatibilitet och begränsade anslutningsmöjligheter under den här perioden.

De som vet att de kommer att stå ut med de begränsningarna för att få en sådan här maskin behöver inte vänta. Resten av världen kommer för eller senare komma ikapp.